Alla barnen vaknade sent och de väckte mig kl 10, huh, sa jag, varför har ni inte väckt mig tidigare? Vi sov också blev svaret ifrån Alma och Filip. Linda fick vi liv i när frukosten var klar med schrambled ägg, varma mackor och corn flakes för de som vill ha det. Vi åt som bara den.

Sedan ringde en gammal kompis till Alma och hon kom över, efter en stund beslöt vi att kicka lite fotboll så alla 4 gick ner till fotbollsplanen, efter en stund kom en klasskamrat till Alma o han ville vara med.

Vi hade kul som bara den.

Det märktes att alla utom Filip spelar boll i fotbollsklubb men det bekom honom inte det minsta, han log med hela huvudet som bara han kan.

Framot eftermiddagen var det dax för mat, pannakakor 10 ägg 2 liter mjölk o 1 kg vetemjöl blev smeten, Alma åt 5 pannakakor hennes kompis 4 som Filip. Jag och Linda delade på resten som var två siffrigt.

Petra ringde sen på kvällen och berättade att hon hade träffat min exfru o hennes sambo på ett köpcentrum, sambon väste fram ett hej medan exfrun inte bevärdades henne med en blick ens.

Saken är denna att min särbo Petra inte har ett dugg att göra med vår skillsmässa , utan hon kom in bilden 2-3 år senare. Varför gör de så i sådana fall? Vad är det för djuriska instinkter de visar upp? Jag vet inte - man blir i varje fall mållös.

Samma mållöshet infinner sig, två jämnåriga tjejer som bor i vårat bostadsområde har bestämnt sig för Alma så fort hon går ut så springer de fram och försöker få henne arg och ledsen, idag frågade de om Almas kompis har lös och gestikulerade sitt avsky för Alma och hennes kompis så de skulle ticka av. För att kunna springa hem till sina föräldrar och berättade vilket monster Alma är.

Det får mig tänka på en episod för ett tag sedan när en rälig pojke hade gett sig på en annan pojke med särskilda behov, mamman säger, mitt barn har rätt att vara barn men det hon inte tänker på är att om hon låter sin  (ouppfostrade)pojke vara barn så kan den andra pojken inte vara barn pga honom. Nåt att tänka på.!