Så var det dax för turnering som upptakt till höstsäsongen för Alma o hennes fotbollslag. Vi åker tidigt imorgon bitti och ska c:a 10 mil norrut.

Jag tränar hennes lag i fotboll.

Det märks att många fortfarande är borta på semester, vi har bara fått 8 spelare somkommer delta, fortfarande väntar jag på flera klartecken under resten av dagen.

Risken finns att vi måste avböja vårt deltagande, trist men oundvikligen, en sådan genomkörare hade gjort gott för tjejerna. Det är planerat 5 matcher 2x15 minnuter, dvs säga 2 timmar o 30 minuter effektiv speltid på en dag.

Jag hoppas flera ansluter under dagen/kvällen!

Ja så förlöpte födelsedagen bra, det var många som grattade födelsebarnet (!).

Nu är jag barnfri tills på lördag, det som inte hinns med få man ta nu istället. Det som ändå är så påtaligt är tystnaden som infinner sig när man blir barnfri. Det är som är normalt med alla ljud, från cd spelare xbox och framförallt ljudet från ens barn som helt plötsligt tystnar. Jag har en arbetskamrat som befinner sig i samma position som jag med växelvis boende barn, han brukar säga att just den tystnaden är värst när man blir ensam. Han brukar kräma på stereon så han slipper känna av tystnaden.

Alldeles säkert hör man nu tandgnissel ifrån Petra och andra ensamstående med barn 24/7.

Det är så påfallande att min lägenhet ser inte ut som den gör när barnen (ungdomen) är hemma, man hör ljud som jag aldrig skulle ha hört om de var hemma. Helt plötsligt hör man nåt surrande från kylskåpet osv osv.

Innan man går och lägger sig så går man automatiskt in i barnens rum för att kolla att de sover, halvvägs kommer man på att man inte har några barn just nu som sover hos sig.

När man väl somnar in så väcks man av minsta ljud, för efter så många år med barn är man så lyhörd av att vakna om ens barn är vakna.

Alla barnen vaknade sent och de väckte mig kl 10, huh, sa jag, varför har ni inte väckt mig tidigare? Vi sov också blev svaret ifrån Alma och Filip. Linda fick vi liv i när frukosten var klar med schrambled ägg, varma mackor och corn flakes för de som vill ha det. Vi åt som bara den.

Sedan ringde en gammal kompis till Alma och hon kom över, efter en stund beslöt vi att kicka lite fotboll så alla 4 gick ner till fotbollsplanen, efter en stund kom en klasskamrat till Alma o han ville vara med.

Vi hade kul som bara den.

Det märktes att alla utom Filip spelar boll i fotbollsklubb men det bekom honom inte det minsta, han log med hela huvudet som bara han kan.

Framot eftermiddagen var det dax för mat, pannakakor 10 ägg 2 liter mjölk o 1 kg vetemjöl blev smeten, Alma åt 5 pannakakor hennes kompis 4 som Filip. Jag och Linda delade på resten som var två siffrigt.

Petra ringde sen på kvällen och berättade att hon hade träffat min exfru o hennes sambo på ett köpcentrum, sambon väste fram ett hej medan exfrun inte bevärdades henne med en blick ens.

Saken är denna att min särbo Petra inte har ett dugg att göra med vår skillsmässa , utan hon kom in bilden 2-3 år senare. Varför gör de så i sådana fall? Vad är det för djuriska instinkter de visar upp? Jag vet inte - man blir i varje fall mållös.

Samma mållöshet infinner sig, två jämnåriga tjejer som bor i vårat bostadsområde har bestämnt sig för Alma så fort hon går ut så springer de fram och försöker få henne arg och ledsen, idag frågade de om Almas kompis har lös och gestikulerade sitt avsky för Alma och hennes kompis så de skulle ticka av. För att kunna springa hem till sina föräldrar och berättade vilket monster Alma är.

Det får mig tänka på en episod för ett tag sedan när en rälig pojke hade gett sig på en annan pojke med särskilda behov, mamman säger, mitt barn har rätt att vara barn men det hon inte tänker på är att om hon låter sin  (ouppfostrade)pojke vara barn så kan den andra pojken inte vara barn pga honom. Nåt att tänka på.!

Hiyeee! va kul vi hade på sommarlandet. Alma åkte en attraktion sisådär 100 ggr fast det var väl kanske lite färre: Filip nöjde sig med lite färre och speciellt virvelvindeln fast där hette den något annat.

T.o.m Min bror Knut tyckte nog det var lite kul.

Min bror är en jättebra  "lille" brorsa, det är märkligt vi har aldrig bråkat som man har hört andra har gjort. Förmodligen att vi bägge är så kloka (yeah right).

På väg hem igen ringde exfrun och ville ändra dagar för de skulle resa bort nästa vecka, det visste jag om sedan innan, men nu ville hon flytta fram så de kunde åka iväg två dagar tidigare. Jag har en nära anhörig som har sin födelsedag då under de dagarna som hon vill flytta fram deras avresa, och det vet exfrun mkt väl och mina barn som har en god relation till den som fyller år vet hon likaså mkt väl.

Förmodligen (!) kommer hon eller hennes sambo säga till mina barn varför de missar något under deras resa, och att det är pappas fel eller hur de väljer att uttrycka det. I sammanhanget har exfrun 10 veckor semester att planera över sommaren. Märkligt att det sammanfaller med en sådan dag hon vet att barnen vill fira med tårta och sång, en som står pappa nära?!!!

Jag har märkt på Filip som är en väldigt lyhörd kille den sista tiden att han mer och mer kommer i kläm, jag försöker av all min kraft att han och mina andra barn  inte ska känna så att det slits mellan lojaliteterna, men det räcker inte att en av oss gör det. To be countinude...

Jag, Alma och Filip körde igår upptill min bror knut över 40 mil norrut. Linda skulle bli skjutsad av exfrun till honom,så blev oxå fallet.

Det var härligt att ha alla tre barn hos mig samtidigt.

Vi tog en titt på alla ställen jag lekte som barn och min bror berättade allt som jag som förälder aldrig skulle berätta för mina barn vad jag gjorde som barn. De gapskrattade  och sa i munnen på varandra men -Men pappa då, är det sant?

Hm, det blev lite jobbigt men jag tog det med ett smile.

Idag var vi alla fem och hälsade på mina föräldrar, vi har inte haft den bästa kontakten de senare åren men det blev ett par trevliga timmar. I slutet av besöket började Linda att vilja åka hem redan idag för hon skulle vara på en kurs hemma på torsdag. Jag sa till henne att det var redan något som vi har diskuterat och att hon redan innan vi åkte skulle prata med kursledaren att om det gjorde något om hon missade första dagen och kom på kvällen. Det hade hon inte gjort. Nu ville hon iväg. Det var inte så mkt mer än att betala tågbiljetten och hon for iväg. Vi hade dock ett bra samtal innan tåget kom.

Jag blir så sorgsen inte ens ett dygn kunde hon stanna.

Man kan ana hur hon hade blivet bearbetade innan hon kom...!

Både Alma och Filip tittade långt efter henneoch frågade mig varför hon inte ville stanna. Vad ska säga???

Imorgon ska resterande barn broder knut och jag besöka ett sommarland och jävligt kul, om uttrycket tillåts!

Dagens blogg är egentligen ifrån lördag men den kommer idag.

Jag och Alma körde de 10 milen norrut för att träffa Filip på kollots besökdsdag. När vi kom fram kom han springande och vilt gestikulerade och pratade med entuasm om att han har gjort ett eget metspö. Han log med hela ansiktet. Man blir så glad i hjärtat att se sin grabb trivas. Kollot är precis vad han behöver, han trivs så fantastiskt bra och med hans lill-gamla sätt berättade han allt som han har varit med om under 10 dagar. Alma var så glad att se sin bror men höll sig vid min sida.

Sedan kom exfrun o hennes sambo med min äldsta dotter, Linda och sambons dotter. Genast blev allt så mkt stelare och ansträngt.

Vid tolv skulle kollo barnen äta lunch. Dåt tog jag och Alma fram vår matsäck och satte sig oss på en sten och började äta. Vips var exfrun och hennes följe borta efter vi var klara och Filip hade ätit klart bestämnde vi att gå till stranden för ett dopp. På baksidan av huset satt exfrun o de andra och åt. Hennes sambo tog fram färskt bröd och ville bjuda Alma men hon ville inte ha och då utbrister hon - Jasså du är pappas flicka idag?!

Alma tittar upp förvånat och blir svarslös. Jag ser på hennes och ruskar på huvudet.

Sedan går vi tilll stranden, barnen badar.

Följet kom efter en stund, som vanligt markerade de avstånd, denna gången c:a 15 meter ifrån oss.

Jag ser mina barn slitas mellan sina lojaliteter. Sjukt.

Vid 14 måste vi åka  till nästa kollo hälsa på Almas bästis Maria och tillika mitt plastbarn, jag är särbo med hennes mamma, Petra, vi åker tillbaka plus 3 mil mer söderut.

Alma och Maria kramade om varandra och de var som de inte ville släppa kramen nångång. Petra son, Peter, var också med och vi hade en trevlig sen eftermiddag med kaffe, fika och bad.

Vi avslutade med lite fotboll och Peter stod i mål och gjorde det bra.